Att känna någon.

Att känna sig själv...

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna dela ALLT med en annan människa.

Det kändes som en omöjligthet, en overklighet som aldrig skulle kunna bli verklighet.

Det är en enorm känsla att lära känna en människa på djupet, bakom all ytlighet och ända in i själva kärnan hos den andra människan.

Men den alldra största resan skulle jag vilja säga är att lära känna sig själv, att lära sig att förstå sina egna känslor och se inåt sin kärna.

Vadå lära känna sig själv? skulle säkerligen många ifrågsätta, om det är någon som känner mig själv så är det väl jag?!  

Då är mitt svar...

-ja!, precis så att

"lära känna sig själv"

jo vi tror ofta att vi känner oss själva och sedan när vi börja se inåt kan vi se att det finns pusselbitar som vi inte känner ens hos oss själva.

Då kanske vi också kan börja förstå hur svårt det kan vara att lära känna en annan människa.

Människor väljer om de vill öppna upp eller också är de alldeles nöjda med att vara precis som de är och vill leva precis så som de gör att de inte funderar över något annat.

Det är fantastiskt spännande att börja se på sig själv och se inåt kärnan.

Att påbörja en sådan resa har både sina upp och nergångar och ibland kan det vara tufft men jag lovar att det är värt det. 

Jag befinner fortfarande mig på min resa och hoppas få göra det länge till...det finns alltid nytt att lära, både om sig själv och andra.

Man kommer långt med "en vilja och ett öppet sinne "

Jag är lycklig över att jag får dela min resa tillsammans med min ängel, att vi båda har viljan att lära känna oss själva och där igenom lära känna varandra... 

Ett vackert äventyr och fantastiskt även mitt i all kaos...

..................................................
..............................................

Ljus ljus ljus är ett stort MÅSTE  i mitt hem...

Jag älskar att ha tända ljus...

Hösten närmar sig och det blir måånga ljus i vårt hem...

..................................................
..............................................

Idag är en dag då min älskling tog beslutet att klippa av sig sina fina lockar.

Han var trött på det tjocka håret som kändes som en stor kändes som en stor mössa haha :)

Jag måste erkänna att jag var väldigt skeptisk till att han skulle klippa av sig sitt fina hår. Det är ju en del utav honom, min pängel som jag blev förälskad i.

Jag fick ändra mina tankar...

Pängel är samma ängel som han var när vi träffades med eller utan sitt långa hår...sina lockar :)

Han har bara förändrats sitt yttre lite grann, sitt skal! :)

Insidan är den samma och han ögon är de ögonen jag jag så många gånger har titttat in i och som jag känner äkta och sann kärlek i.

Nu måste jag erkänna att jag tycker att det han är lika vacker i kort hår och utan sina lockar som med sitt långa hår och med sina lockar.

Det var min kära syster som klippte honom, tack syster får man säga :) !

det tog ju lite tid om man säger så... hihi*

Han är fiiiin min älskling!