Ibland är det som om hela jag som person, människa, själ och allt som är jag sätts på paus.

Det börjar med en smygande känsla av att inte ha lust till något speciellt, till att sedan övergå i att hela kroppen skriker inom mig att det är dags för en paus och detta leder i sin tur till "totalt viloläge".

Det är som att kroppen behöver vila för att kunna få ny kraft och för att åter börja blomma. 

När mitt själsliga jag "mitt andliga jag" tar en break känner jag mig inte hel, och denna känslan kommer för att hämtar all min entusiasm och glädje till att skriva, läsa, skapa, fynda ifrån mitt inre.

Förr hade jag svårt att förstå varför allt blev sådär "trist" och varför jag inte kände för något, och varför denna känslan bara kunde komma sådär plötsligt och smygande som från en klar blå himmel.

Idag är det bara till att acceptera den känslan och vara i den, "i totalt viloläge" tills kroppen åter börjar få ny energi igen.

Samma känsla kan komma när jag har varit på något nytt ställe med mycket nya människor, då kommer en ordentlig trötthetskänsla inom mig utav alla intryck, känslor och energier att jag måste få vila...

jag måste helt enkelt ta en paus.

-Haha* jag sitter här och skratta lite för mig själv när jag skriver och undrar hur tusan någon annan ska kunna förstå vad jag skriver när jag själv har sjudundrandes svårt att förstå det själv.

Ja! det är verkligen en sak att ha tankar, känslor inom sig och en HELT annan sak att få ner det i ord och sedan dessutom försöka få någon annan att förstå vad man menar.

Egentligen har det ingen stor bestydelse om ni förstår eller inte men det är alltid roligt om någon kommenterar och kanske känner igen sig själv i det man skriver.

Så nu har jag minsan haft en sådan paus ett tag och hämtat lite ny "frisk luft" :).

..................................................

..................................................

.......................................

-*Lillängel*

har varit sjuk, men nu idag är hon mycket piggare och är ute på en promenad med pappa för första gången på länge....

De är i parken och matar ankorna! *

*jag älskar er min lilla fina familj*

..................................................

..................................................

.......................................