Jag skulle kunna säga att jag har stängt in mig själv den senaste tiden...

det kommer perioder då lusten liksom försvinner och energin tar slut.

Jag slutar aldrig förundras hur jag fungerar som människa och varför det ska vara så komplicerat imellanåt.

Jag är egentligen inte alls komplicerad och det skulle inte alls behöva vara så svårt, men det blir det, och det blir det gång på gång!

Jag slits mellan tankar och handling och stannar någonstans mitt i mellan, varken eller skulle man fint kunna säga.

Jag står stilla liksom!

Jag är för feg ibland och den sidan är något jag skulle önska försvann.

Det är fantastiskt att vara mamma och att vara MAMMA.

Det är det vackraste jag vet, men det känns viktigt att inte bara vara mamma!

Det känns viktigt att få vara jag, bakom mamma!

Det är nog lätt att man glömmer bort, man glömmer bort att ge näring åt hela det som är jag.

..................................................

...............................................

Vår lillängel fyller snart 1 år!

Jag kan knappt förstå att det snart är ett år sedan hon såg rakt in i mina glädjetårfyllda ögon och för första gången mötes våra blickar!

Det var så bekant så bekant men ändå så Nytt*,

en obeskrivlig känsla som jag inte kan beskriva mer i ord. 

Nu lever hon här tillsammans med oss! Vi är en liten familj, och oj så underbar!

Ibland kommer man på sig själv hur självklart allt har blivit och hur självklart det är att hon traskar runt här hemma och är en utav oss.

Men så tänker man till och inser att det inte alls är en självklarhet utan en fanstisk gåva att få ha en sådan liten ängel i sitt hem, och att jag får vara hennes mamma.

Det är den finaste gåva jag har fått*

Hon är vår lillängel!

..................................................

................................................

En resa-Ett äventyr-En dröm-En verklighet

så blev det några ord efter en lång tid*